Det finns en sång som säger allt, som värmer när det blåser kallt, som lockar dig att gråta eller jubla. Den har nånting som griper tag och leder dig från natt till dag och plötsligt vill du sjunga Hallelujah.
Den visar att vi hör ihop, som ett försiktigt glädjerop förenar det oss i det bitterljuva, Det liv vi måste klara av och allt vi tog och allt vi gav, så vi kan våga ropa Hallelujah.
Det är en sång om enkelhet, Det lilla som vi alla vet. Den talar till det vackra och det fula, Den badar oss i månens sken, så skälvande men ändå ren. En sprucket men ett vackert Hallelujah.
Och alla drömmar vi har drömt, det vackra som vi nästan glömt finns kvar och vi kan inte längre ljuga. Du ropar och man hör din röst, du har ett ord som ger dig tröst, ett naket och ett enkelt Hallelujah.
Den visar att vi hör ihop, som ett försiktigt glädjerop förenar det oss i det bitterljuva, Det liv vi måste klara av och allt vi tog och allt vi gav, så vi kan våga ropa Hallelujah.
Det är en sång om enkelhet, Det lilla som vi alla vet. Den talar till det vackra och det fula, Den badar oss i månens sken, så skälvande men ändå ren. En sprucket men ett vackert Hallelujah.
Och alla drömmar vi har drömt, det vackra som vi nästan glömt finns kvar och vi kan inte längre ljuga. Du ropar och man hör din röst, du har ett ord som ger dig tröst, ett naket och ett enkelt Hallelujah.
